Jag vill glömma och jag vill förlåta, men varje gång någon tar upp det eller liknande så bryter jag ihop. Jag tror jag försöker intala mig själv att allt är som förr, att vi är vänner och att ingen av er någonsin sårat eller skadat mig. Men verkligheten återkommer hela tiden. Jag får tillbaka minnen och bilder sen den 30 maj.
Du tryckte ner mitt huvud och försökte tvinga mig till att suga av en av dom absolut äckligaste killarna jag någonsin träffat... Du knäppte upp min bh, ingen normal person går så långt. När jag kollar på dig och tänker så känner jag för att gå fram och spotta dig i ansiktet. Jag känner för att gå fram och skrika på dig och sen knuffa dig ifrån mitt liv. Försvinn för fan! Åh, varför fortsätter jag komma tillbaka till detta?! Jag vet att jag mår bättre utan dig! Kan inte du få mig ifrån dig? Kan inte du knuffa bort mig istället, för jag är inte stark nog för det.
Åh, jag vill slippa gå ifrån dig. Det känns som om jag springer ifrån dig hela tiden och sen som en jävla idiot springer jag tillbaka. Hela jävla tiden.
Jag är trött på att se dig, jag är trött på att påminnas om allt, jag är trött på att gå där jag gått innan, jag är trött på att jag har blivit en ny person.
När jag pratar med dig känns det som om läsa en bok för andra gången.