Jag borde inte tänka mer på oss, på dig. Du var bara en kvällsgrej. Men du fångade mig och rykte av en liten bit av mig och tog med dig hem till ***borg. Jag trodde du skulle höra av dig, jag trodde du var bra. Men skenet bedrog mig. Jag minns dig som en låg välbyggd kille. Med markerade käkben, fint leende och lysande blå ögon. Du var så trevlig, ovanligt trevlig. Dina läppar var mjuka och kyss vänliga. Dina starka armar höll mitt berusande jag ifrån att trilla omkull. Du var stabil för mig. Dina kraftiga manliga händer smekte mig längst min ryggrad varsamt. Även fast hela mitt kropp ville trilla omkull höll du ett stadigt men ändå aktsamt grepp om hela mig. Inte bara mitt yttre, utan även mitt inre. Det fanns inga fjärilar, det enda som infann sig var ett lugn och kärleksfulla tankar. Ingen har innan givit mig det lugnet du gav mig den kvällen. Den enda oron som fanns där var att vi var tvungna att skiljas åt. Att jag skulle bli tvingad att släppa taget om ditt mjuka ansikte och du om mina nätta midja. Att jag skulle se dig för sista gången. För så visste jag att detta öde skulle bli. Hur mycket du än ljög förstod mitt undermedvetna sanningen om dig. När du väl var tvungen att släppa mig bekämpa jag inte emot. Jag visste vad jag var tvungen att göra. Jag kysste dig förväll. Det var den jobbiga biten, att röra dina mjuka läppar för sista gången. Jag tryckte min panna emot din, tog ett säkert tag om ditt markerade ansikte och kysste dig en sista gång. Det sved till i mina hals av en gnutta ångest. Du kysste mig i pannan och jag gled ur din hand. ”Jag lovar, detta var inte sista gången vi sågs.” Det var dina sista ord innan du försvann ut i sommarnatten.

Som sagt, mycket har hänt.
Jag har blivit en ny person, och jag vet inte om allting med den "nya jag" är bra.
Enda sen det tog slut med mig och min pojkvän så har jag försökt hitta en ny kille. Jag tar typ det första bästa jag kan hitta. Jag vill bara uppleva samma kärlek igen. Att kyssa någon, alla älska någon. Jag ångrar ingenting efteråt, men jag vet att det jag gör är fel. Man får inget bra ryckte genom att kyssa första bästa personen... Men jag vill bara ha kärlek.
På varje fest är det i princip det enda jag letar efter, kärlek. Jag letar upp en kille som jag märker kollar in mig. Sen tar jag fram min bästa sida. Och för just den kvällen och just för den stunden får jag den kärlek jag behöver. Sen brukar allting skita sig dagen efter. Antingen så kommer det fram att han ljugit om att han var singel eller att han inte låter mig vara. Att han inte fattar att jag bara ville ha kärlek för just den kvällen och för just den stunden.
Jag förstår att detta inte är en hållbar metod. Men, åh. Det känns så bra dom där minuterna när man känner en attraktion till någon annan. När ett nytt kapitel bara börjat, det är det som lockar mig. Spänningen av att inte veta vad som händer sen.
Jag har förändrats.

Jag saknar mitt liv så som det var i början av detta året. Allt var nytt och fräscht. Jag var kär och trodde i alla fall att han älskade mig tillbaka. Jag trodde på fullaste allvar att detta skulle bli ett år med honom (min numera ex pojkvän).
På samma sett förstår jag inte hur jag kan sakna det vi hade, vi bråkade ändå bara. Jag var alltid rädd att höra av mig för om det var fel tillfälle så blev ha sur. Han ville nästan aldrig träffas själv, om jag då inte lova att göra något speciellt för honom. Men ändå, jag saknar honom, skit mycket.
Snälla blivande flickvän till min expojkvän, var mycket sämre än mig. Så han inser att hann inte skulle gjort som han gjorde. Att han istället hade uppskattat mig och allt jag gjorde för honom.

Mitt liv börjar se ljusare ut. Har träffat en ny kille som jag ska träffa igen imorgon. Jag förväntar mig inte att vi ska bli tillsammans eller så, mer kanske en vän, vilket jag är i behov av nu. Att bara ha någon där som kan krama en, att ha en som inte känner mig och mitt förflutna. Det är något jag behöver nu, och jag tänker inte låta denna chansen försvinna bara för att där finns folk som kallar mig "player", "billig" eller slampa...

Men tack för mig för denna gången, ha en bra söndagskväll.

Får bara reda på mer och mer saker min numera före detta pojkvän har gjort emot mig under tiden vi var tillsammans och bara några dagar efter han dumpade mig den lördags kvällen.
Jag vet inte hur jag ska ta det, för hur mycket jag än får reda på så kan jag inte sluta tänka på honom och på allt som innefatta oss. Men när jag tänker logiskt så vet jag att det inte var äkta kärlek. Är man kära så bråkar man inte så som vi gjorde, är man kära så gör man allt för att träffas, det gjorde inte vi.
Jag var kär i tanken av kärlek, av att ha någon där. Jag försökte nog inbilla mig att jag älska honom och att han älska mig, men sanningen svider.

Jag är inne i en sån "period" igen nu, men jag hoppas det blir bättre sen när våren kommer. För mig brukar det faktisk lätta lite då, det blir ljusare, lättare att vara ute och man får sommarkänslor igen.
Men nu har jag faktiskt planer på att lägga mig och sova innan jag ska upp igen, sov gott.

Ja, då var man här igen.
Ska göra en snabb förklaring.
Jag blev tillsammans med min bästa killkompis som jag känt i lite mer än ett år. Vi blev tillsammans med redan efter 2 veckor började vi bråka, men vi båda löste det ganska bra enligt mig.
Men plötsligt en sen kväll får jag bara några konstiga sms ifrån honom (vi kan kalla han för Hans.) Så Hans smsar mig saker som ger mig vibbar att han vill göra slut med mig. Jag tar inte vibbarna så allvarligt utan mer som att han bara vill "hota" mig. Hela konversationen slutar med att han gör slut med mig, över sms, klockan halv 12 en lördag kväll.
Veckan efter råkar jag läsa smsen mellan Hans och min allrabästa tjejkompis. Där har han bland annat skrivit till henne att han aldrig haft känslor för mig, utan bara för henne, i snart 2 år.
Att läsa detta var som ett hårt jävla slag i magen. Hur fan kan ens (vad jag trodde) bästa killkompis och dessutom pojkvän skriva till min bästa tjejkompis om hur mycket han älskar henne och inte mig.
Vill bara förtydliga en sak, min tjejkompis skrev ingen tillbaka till honom och sen när jag visade för henne att jag hade sett smsen så sa hon till mig att hon skulle visa dom för mig så fort vi var ensamma. Så, jag är alltså inte sur på henne. Inte så mycket i alla fall.
Sen 1 vecka efter vi gjort slut så råkade det bli så att vi sov över, till och med i samma säng. Det som nästan sårar mig mest är att för en sekund trodde jag nästan att det skulle bli bra. För han låg och höll om mig största delen av natten och till och med masserade mitt hår osv. Jag vet att jag gjorde fel genom att inte be han sluta eller att vara sur på honom med det var bara så jävla svårt. För jag älskar fortfarande han, även om jag inte sagt det till någon...
Men nu är ju inte detta bara det värsta med denna killen. Under denna natten, då han inte låg och höll om mig låg han och höll om min bästa tjejkompis. Och detta får jag reda på efter allting.

Just nu är jag så fruktansvärt sårad och kränkt. Hur fan kan man vara så fruktansvärt falsk? :(
Livet suger igen, tack för mig.

Jag vet inte riktigt varför jag fortsätter skriva här.. Tror det är för att innan var bloggen riktigt viktig för mig, för att kunna släppa allting och bara fortsätta typ.
Men jag vill tacka för mig och för allting. Jag känner inte att detta är nödvändigt längre. Jag hoppas att jag har hjälpt någon liten människa där ute.
Jag vill också tacka er för allt stöd!
Bloggen är inte längre nödvändig för mig, det är mer ett ångest moment. Men det känns bra och ha en sida där man har sparat allt, där allting är kvar trots allt.
Så med detta lilla lilla inlägg vill jag tacka för mig och hoppas på att nästa sommar blir bättre. Vem vet, vi kanske hörs igen?

Ja, jag vet.. Jag har inte bloggat på 100 år, men nu så.

1. Jag har typ inget och blogga om längre
2. Jag Älskar att skriva
3. Jag hoppas på att få A i Svenska
4. Jag trivs konstigt bra i skolan
5. Jag kan bli så sötsugen så att jag börjar gråta
6. Hade jag fått välja så hade jag velat flytta hemifrån reda nu
7. Jag tycker att alkohol är otroligt dumt och töntigt...
8. Jag hatar folk som stavar väl med två L
9. Jag har inte favorit färg
10. Jag vill jobba med någonting "killjobb"
11. Jag hatar folk som uppfostrar flickor och pojkar olika
12. Jag kan inte se mig själv om 10 år, har liksom ingen bild i huvudet
13. Jag får sån ångest när jag ser gamla bilder på mig
14. Jag har världens bästa tjej kompis
15. Jag hatar Cancer
16. Jag får rysningar när jag tänker på att tugga på bomull
17. Jag hade velat ha bättre kontakt med min pappa
18. Jag är inte rädd för att argumentera
19. Jag fryser mig igenom hela vintern
20. Jag har inga vinterskor ännu

Imorgon börjar min prao vecka och jag ska praoa inom välgörenhet.
Jag skiter egentligen i viket bara jag får ett bra omdöme och får en rolig vecka. Sista gången jag praktiserar i grundskolan, sjuuukt! Känns nästan lite sorgligt.
Det jobbiga är att inte få träffa min kära klass på en hela vecka, och Ja, jag älskar min klass. Även om allt var skit i somras så har jag gått vidare, nästan. Klart jag fortfarande tänker på de, men man måste också försöka släppa det lite. Livet kommer komma med andra jobbiga saker, varför fastna på en av dom.

Ja, nuså! Känner äntligen för att börja skriva igen.
Har haft det jobbigt med allt som hänt.
Men mycket roliga saker har också hänt. Tänker inte gå in på detalj men jag kan säga att jag ångrar ingenting vad än folk tycker och tänker.
Redan mycket i skolan också, prov och inlämningar på alla håll tycker jag. Men vafan, alla andra klar skolan då borde jag också göra det.
Måndag imorgon, alla ser det som den sämsta dagen men jag tycker ändå den är helt ok för då börjar det om. Ny vecka liksom, skönt på något sätt ändå.
Jaja, idag ska jag ha en skön och lugn dag hemma. Fixa lite på mitt rum, i trädgården och fixa lite med mig själv!
Så, allt jag egentligen ville säga var att jag börjar må bättre och att jag ska börjar skriva nu igen.
Ha det bäst!

Vill bara säga att jag lever och jag kan resa mig ur sängen på morgonen.. Känner fortfarande inte för att skriva så tänkte bara gör ett snabbt inlägg för att ni ska veta att jag lever.

Idag fick jag reda på att min kusins pojkvän har dött. Jag vet inte av vad, men jag vet att han har dött. Han är borta och kommer aldrig mer komma tillbaka. Känns så sjukt.
Därför det känns så jobbigt är för att min kusin, jag och denna killen brukade umgås.. han var inte en av dom närmsta men har är nog den närmsta jag har känt som har gått bort.
Det känns så jobbigt.
Fick reda på detta idag på min sista lektion av att jättemånga kom fram till mig och berättade det för mig. Dom visste att jag kände honom. Jag mår illa av tanken på att jag inte på något sätt hann säga hejdå. Även om vi inte stod varandra jättenära så skär det att man inte hann säga hejdå.
Just nu känns det som om smärtan aldrig ska sluta, men jag vet den gör det. Hoppas det slutar nu, för just nu känner jag för att lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp.

Jag vill glömma och jag vill förlåta, men varje gång någon tar upp det eller liknande så bryter jag ihop. Jag tror jag försöker intala mig själv att allt är som förr, att vi är vänner och att ingen av er någonsin sårat eller skadat mig. Men verkligheten återkommer hela tiden. Jag får tillbaka minnen och bilder sen den 30 maj.
Du tryckte ner mitt huvud och försökte tvinga mig till att suga av en av dom absolut äckligaste killarna jag någonsin träffat... Du knäppte upp min bh, ingen normal person går så långt. När jag kollar på dig och tänker så känner jag för att gå fram och spotta dig i ansiktet. Jag känner för att gå fram och skrika på dig och sen knuffa dig ifrån mitt liv. Försvinn för fan! Åh, varför fortsätter jag komma tillbaka till detta?! Jag vet att jag mår bättre utan dig! Kan inte du få mig ifrån dig? Kan inte du knuffa bort mig istället, för jag är inte stark nog för det.
Åh, jag vill slippa gå ifrån dig. Det känns som om jag springer ifrån dig hela tiden och sen som en jävla idiot springer jag tillbaka. Hela jävla tiden.
Jag är trött på att se dig, jag är trött på att påminnas om allt, jag är trött på att gå där jag gått innan, jag är trött på att jag har blivit en ny person.
När jag pratar med dig känns det som om läsa en bok för andra gången.

Jag har haft jättebra först dagar, det är inte det. Men innan skolan var hade jag äntligen glömt allt om dig. Jag hade släppt allt och gått vidare. Nu känns det som om jag läser samma bok igen, jag har inte lärt mig någonting. Jag är rädd att göra samma fel igen.
Jag vill förlåta och jag vill glömma, men hur lätt är det? Eller egentligen är det lätt, det är mer det att ingen förstår mig. Inga har facit och ingen kan ge mig råd. Inte för att jag tror jag hade lyssnat på dom, men ändå.
Ska man ge det en chans till eller ska jag gå vidare? Egentligen vill jag bara springa fram och säga vad jag vill och tycker, men ingen skulle stöttat mig.. Folk kollar ju konstig på mig redan.

Idag var första dagen i skolan efter det alldeles för långa sommarlovet... Jag har ju typ glömt lärarnas namn!
Första dagen var bra. Jag var så sjukt nervös hela morgonen. Jag mådde jätteilla och hade ont i magen, kan också varit för jag åt en fil som hade gått ut för 5 dagar sedan.. Hahahah!
Men tillbaka till dagen. Den var bra, lite spänt i början men även om vi typ bara var i skolan i typ 3 timmar så blev det bättre för varje timme, så det blir nog bättre och bättre mellan mig och iallafall en av dessa killarna. Den ena killen (han som jag var bästa vän med) försökte prata med mig idag men jag förstod på honom att han inte visste vad han skulle säga.
Sen ringde vi polisen och fick redan på att fallet är nerlagt! Så jävla skönt! Jag fick reda på att den ena killen hade talat sanning och sagt i förhöret att han var riktigt ledsen. På något sätt är jag så jävla lättad och så jävla glad! Skolan är igång igen, fallet är nerlagt, vi håller på att bli vänner igen.
Nu tänker jag vara lite djup med detta är dom bästa orden jag någonsin hört. "Älska, glömma & förlåt"
Imorgon är det skola igen och då drar vi igång med schemat igen. Gött, rutiner!
Hoppas ni som har börjat skolan idag också fick en asbra första dag. Nu ska jag ta och fixa håret, städa rummet, lägga fram kläder till imorgon och sen titta på Idol!
Ha det gött!

Sista dagen innan skolan drar igång igen. Kuratorn ringde i fredags och hörde hur jag mådde, hur jag tänkte nu när skolan började, vad poliserna osv hade sagt och hur allt gick med psykologen.
Jag är nog mest nervös att någon av dom ska vara sura på mig. Att någon av dom två killarna ska ge ut någon kommentar som får mig och känna mig träffad. Eller att någon av dom fråga någonting jag inte kan svara på. Eller att dom försöker få det precis som innan. Vad gör jag då? Jag har ju inte bestämt ännu vad jag tycker. Jag vet inte om jag vill ha det som innan. Det känns på ett sätt skönt att inte vara "bunden" till någon av dom, för jag visste redan när jag träffa dom att det skulle bli problem. Jag vet inte om någon av er någonsin haft en så känsla. Ni vet att någonting dåligt kommer hända, men ändå fortsätter man med den man gör. Så gjorde jag. Jag lyssnade inte på någon, inte ens på min egen känsla. Men på ett sätt vill jag bara komma tillbaka till då det var bra. Då jag längtade till skolan så man kunde snacka av sig med iallafall en av killarna. Då han fick mig på andra tankar, han fick mig och glömma alla sjukhus besök.
Jag har alltid varit en person som har haft för mycket och göra. Jag har alltid tagit på mig mer än jag kan. Om någon av mina kompisar har bett mig om någonting så har jag gjort det, för annars har jag varit rädd att jag inte kan vara med dom.. En av dessa killarna kände inte mig sen innan så men honom startade jag om. Han tog aldrig någonting för givet så som mina andra vänner gör. Det är nog det jag kommer sakna mest.

Konstig att det är denna dagen jag har längtat efter hur länge som helst. Inte bara nu detta lovet utan nästan hela livet. "Tänk dagen innan man börjar 9:an!" Ja, nu är den här... Det var ju inte riktigt som planerat.
Men sen kan jag bli så jävla sur på mig själv. För under höstterminen i 8:an så tog jag det jävligt lugnt och allt jag sa till mig själv var: Men jag har en helt termin till, och den är lättare. Men jag hade inte räknat med att jag skulle bli sjuk eller att jag skulle bli på väg till våldtagen av två killar som jag inte ens kände då. Sjukt vad livet ändrats så jävla snabbt.
Men nu ska jag gå och fixa det sista innan jag ska iväg ikväll och träffa släkten.
Sen när jag kommer hem ska jag fixa det sista!

Min hjärna har lugnat sig. Jag tänker inte lika mycket på det längre, och när tanken kommer så kan jag hantera den mycket bättre än innan. Nu är jag nog mer bara trött på att tänka på det, det är därför jag inte skriver här så ofta längre.
Så med detta inlägget vill jag säga Hejdå, iallafall för ett tag. Jag kan bättre hantera allting därför vill jag ta en traditionell "blogg paus", jag mår bara dåligt av att se gamla inlägg.
Så, ha det gött om ta hand om er.

Jag har äntligen börjat förstå vad detta innebär.
Det finns ingen som kan bestämma vad jag ska känna och vem jag ska förlåta. Jag är den enda som kan det.
Jag har bland annat bestämt mig för att inte be dom här killarna att byta klass. Därför jag beslutade det är för jag vet fortfarande inte vad jag vill. Jag vill inte dra igång någonting som jag sen kommer att ångra. Jag är så kluven.
När skolan börjar tar jag det som det kommer. Känner jag för att förlåta dom, så kommer jag göra det. Känner jag att jag inte vill förlåta dom, så gör jag inte det. Just nu försöker jag bara få mig själv att sluta tänka på framtiden och leva för dagen. Allt kan hinna hända innan den dagen jag oroar mig för är här. En sak är jag hundra på kommer hinna hända innan, och det är att jag kommer hinna ändra mig 20 gånger innan skolan börjar.

Jag vet vad säkert många tycker om att ena inlägget skriver hur dumma i huvudet dom är och i andra inlägget skriver jag hur jag ska förlåta dom. Men det är så de är. Jag vet inte, men varför ska jag sluta skriva för att jag tycker olika från dag till dag? Jag behöver fortfarande skriva av mig.

Nejmen, hej! Förlåt för dålig uppdatering men har inte känt för att verken skriva eller att bara sätta igång datorn.
I dagarna som har gått så har jag tjänat pengar. Gjort lite olika saker så nu är man "rik" igen.
Imorgon ska jag tjäna lite mer genom att klippa gräset, måla lite på huset osv. Så det är gött!
I veckan har jag varit hos psykologen och snackat lite. Jag mår så jävla mycket bättre efter det! Vi kommer nu höja besökstiderna till en gång i veckan. Hon trodde jag behövde det nu fram till att skolan börja,och kanske under tiden skolan är också. Jag får ju se hur allt blir, jag vet ju inte någonting ännu. Jag kanske inte ens går kvar där. Jag vill ju det och så! Jag vill inte byta bara för där går tappade, stampade och blåsa idioter. Det är ju bara ett år kvar till gymnasium. Jaja, vi får se hur det blir.
Men jag har bestämt mig för att satsa på skolan till iallafall 99%.
Resten av veckan ska jag nog typ bara fixa lite här hemma och tjäna pengar, kanske iväg till stan eller liknande för att shoppa lite och ta hand om mig.
Men ni får också ta hand om er så hörs vi nog snart här igen! ♥

Jadå! Jag har fått ny syn på livet. Jag börjat att prioritera mitt mående och hälsa mer än innan. Efter att ha dragit ner på allt onyttigt så är jag inte längre sugen. Det har ju inte gått så lång tid men jag känner redan att jag inte har det beroendet längre.
Har även varit ute och sprungit igår, ska nog göra det ikväll också bara det slutar regna snart. Har köpt nya träningsskor som jag ska inviga ikväll då kanske.
Imorgon har jag inte mer planer än att städa rummet och sånt skoj... Kanske ska åka och hälsa på moster det var ganska längesedan.

Sen är de ju så att jag snart fyller år, känns som om alla fyller år i denna månade. Jag fyller iallafall år den 21. Men tänkte kanske ha lite vänner här den 8. Så jag ska nog börja planera det lite.

Men ni får ha det gött så hör vi!