Tillbaaaaka!

Ja, nuså! Känner äntligen för att börja skriva igen.
Har haft det jobbigt med allt som hänt.
Men mycket roliga saker har också hänt. Tänker inte gå in på detalj men jag kan säga att jag ångrar ingenting vad än folk tycker och tänker.
Redan mycket i skolan också, prov och inlämningar på alla håll tycker jag. Men vafan, alla andra klar skolan då borde jag också göra det.
Måndag imorgon, alla ser det som den sämsta dagen men jag tycker ändå den är helt ok för då börjar det om. Ny vecka liksom, skönt på något sätt ändå.
Jaja, idag ska jag ha en skön och lugn dag hemma. Fixa lite på mitt rum, i trädgården och fixa lite med mig själv!
Så, allt jag egentligen ville säga var att jag börjar må bättre och att jag ska börjar skriva nu igen.
Ha det bäst!

..

Vill bara säga att jag lever och jag kan resa mig ur sängen på morgonen.. Känner fortfarande inte för att skriva så tänkte bara gör ett snabbt inlägg för att ni ska veta att jag lever.

Tar det aldrig slut?

Idag fick jag reda på att min kusins pojkvän har dött. Jag vet inte av vad, men jag vet att han har dött. Han är borta och kommer aldrig mer komma tillbaka. Känns så sjukt.
Därför det känns så jobbigt är för att min kusin, jag och denna killen brukade umgås.. han var inte en av dom närmsta men har är nog den närmsta jag har känt som har gått bort.
Det känns så jobbigt.
Fick reda på detta idag på min sista lektion av att jättemånga kom fram till mig och berättade det för mig. Dom visste att jag kände honom. Jag mår illa av tanken på att jag inte på något sätt hann säga hejdå. Även om vi inte stod varandra jättenära så skär det att man inte hann säga hejdå.
Just nu känns det som om smärtan aldrig ska sluta, men jag vet den gör det. Hoppas det slutar nu, för just nu känner jag för att lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp.

theliife.blogg.se

Hej! Detta är en blogg som kommer vara anonym. Jag kommer inte ge ut några som helst personliga uppgifter osv. Folk kanske tycker detta är helt jävla meningslöst, men jag tycker inte det. Mitt liv har varit ett helvete det senaste åren. Ja, egentligen alltid. Där för behöver jag skriva av mig, och vill även att andra folk ska kunna läsa och kanske till och med känna igen sig. Så kort fattat, den bloggen är till för att hjälpa. Inte bara mig själv utan även andra. Om det är någonting ni undrar så är det bara att fråga. Var inte rädd att det är för personligt, för då kommer jag inte svara.

RSS 2.0