Jag har äntligen börjat förstå vad detta innebär.
Det finns ingen som kan bestämma vad jag ska känna och vem jag ska förlåta. Jag är den enda som kan det.
Jag har bland annat bestämt mig för att inte be dom här killarna att byta klass. Därför jag beslutade det är för jag vet fortfarande inte vad jag vill. Jag vill inte dra igång någonting som jag sen kommer att ångra. Jag är så kluven.
När skolan börjar tar jag det som det kommer. Känner jag för att förlåta dom, så kommer jag göra det. Känner jag att jag inte vill förlåta dom, så gör jag inte det. Just nu försöker jag bara få mig själv att sluta tänka på framtiden och leva för dagen. Allt kan hinna hända innan den dagen jag oroar mig för är här. En sak är jag hundra på kommer hinna hända innan, och det är att jag kommer hinna ändra mig 20 gånger innan skolan börjar.

Jag vet vad säkert många tycker om att ena inlägget skriver hur dumma i huvudet dom är och i andra inlägget skriver jag hur jag ska förlåta dom. Men det är så de är. Jag vet inte, men varför ska jag sluta skriva för att jag tycker olika från dag till dag? Jag behöver fortfarande skriva av mig.