Nervös så jag skakar
Sista dagen innan skolan drar igång igen. Kuratorn ringde i fredags och hörde hur jag mådde, hur jag tänkte nu när skolan började, vad poliserna osv hade sagt och hur allt gick med psykologen.
Jag är nog mest nervös att någon av dom ska vara sura på mig. Att någon av dom två killarna ska ge ut någon kommentar som får mig och känna mig träffad. Eller att någon av dom fråga någonting jag inte kan svara på. Eller att dom försöker få det precis som innan. Vad gör jag då? Jag har ju inte bestämt ännu vad jag tycker. Jag vet inte om jag vill ha det som innan. Det känns på ett sätt skönt att inte vara "bunden" till någon av dom, för jag visste redan när jag träffa dom att det skulle bli problem. Jag vet inte om någon av er någonsin haft en så känsla. Ni vet att någonting dåligt kommer hända, men ändå fortsätter man med den man gör. Så gjorde jag. Jag lyssnade inte på någon, inte ens på min egen känsla. Men på ett sätt vill jag bara komma tillbaka till då det var bra. Då jag längtade till skolan så man kunde snacka av sig med iallafall en av killarna. Då han fick mig på andra tankar, han fick mig och glömma alla sjukhus besök.
Jag har alltid varit en person som har haft för mycket och göra. Jag har alltid tagit på mig mer än jag kan. Om någon av mina kompisar har bett mig om någonting så har jag gjort det, för annars har jag varit rädd att jag inte kan vara med dom.. En av dessa killarna kände inte mig sen innan så men honom startade jag om. Han tog aldrig någonting för givet så som mina andra vänner gör. Det är nog det jag kommer sakna mest.
Konstig att det är denna dagen jag har längtat efter hur länge som helst. Inte bara nu detta lovet utan nästan hela livet. "Tänk dagen innan man börjar 9:an!" Ja, nu är den här... Det var ju inte riktigt som planerat.
Men sen kan jag bli så jävla sur på mig själv. För under höstterminen i 8:an så tog jag det jävligt lugnt och allt jag sa till mig själv var: Men jag har en helt termin till, och den är lättare. Men jag hade inte räknat med att jag skulle bli sjuk eller att jag skulle bli på väg till våldtagen av två killar som jag inte ens kände då. Sjukt vad livet ändrats så jävla snabbt.
Men nu ska jag gå och fixa det sista innan jag ska iväg ikväll och träffa släkten.
Sen när jag kommer hem ska jag fixa det sista!
Jag är nog mest nervös att någon av dom ska vara sura på mig. Att någon av dom två killarna ska ge ut någon kommentar som får mig och känna mig träffad. Eller att någon av dom fråga någonting jag inte kan svara på. Eller att dom försöker få det precis som innan. Vad gör jag då? Jag har ju inte bestämt ännu vad jag tycker. Jag vet inte om jag vill ha det som innan. Det känns på ett sätt skönt att inte vara "bunden" till någon av dom, för jag visste redan när jag träffa dom att det skulle bli problem. Jag vet inte om någon av er någonsin haft en så känsla. Ni vet att någonting dåligt kommer hända, men ändå fortsätter man med den man gör. Så gjorde jag. Jag lyssnade inte på någon, inte ens på min egen känsla. Men på ett sätt vill jag bara komma tillbaka till då det var bra. Då jag längtade till skolan så man kunde snacka av sig med iallafall en av killarna. Då han fick mig på andra tankar, han fick mig och glömma alla sjukhus besök.
Jag har alltid varit en person som har haft för mycket och göra. Jag har alltid tagit på mig mer än jag kan. Om någon av mina kompisar har bett mig om någonting så har jag gjort det, för annars har jag varit rädd att jag inte kan vara med dom.. En av dessa killarna kände inte mig sen innan så men honom startade jag om. Han tog aldrig någonting för givet så som mina andra vänner gör. Det är nog det jag kommer sakna mest.
Konstig att det är denna dagen jag har längtat efter hur länge som helst. Inte bara nu detta lovet utan nästan hela livet. "Tänk dagen innan man börjar 9:an!" Ja, nu är den här... Det var ju inte riktigt som planerat.
Men sen kan jag bli så jävla sur på mig själv. För under höstterminen i 8:an så tog jag det jävligt lugnt och allt jag sa till mig själv var: Men jag har en helt termin till, och den är lättare. Men jag hade inte räknat med att jag skulle bli sjuk eller att jag skulle bli på väg till våldtagen av två killar som jag inte ens kände då. Sjukt vad livet ändrats så jävla snabbt.
Men nu ska jag gå och fixa det sista innan jag ska iväg ikväll och träffa släkten.
Sen när jag kommer hem ska jag fixa det sista!
Kommentarer
Trackback
