Vaknade vid 10, gick upp tog piller, tog en macka och gick och la mig i sängen igen. Mer orkade jag inte denna morgon. Sjukt, har redan ont i huvudet också. Ska försöka vara uppe nu ett tag, så är det bättre jag sover lite i eftermiddag istället.

När jag gick upp till köket hörde jag hur mamma och vår granne prata om midsommar. Shit, det är ju snart. Jag pratade om det går med några killkompisar. Dom ville nog hitta på någonting. Men då kommer den jävla frågan jag måste ställa mig själv, men ibland ger jag inte mig själv ett ärligt svar. Orkar jag? Det beror ju på hur jag mår den dagen och hur jag har mått dagarna innan. Jävla skit. Men tror ändå jag planerar någonting. Alla läkare, poliser och psykologer säger ju att jag ska göra det jag alltid gör. LÄTT! Jag lyssnar på dom hela tiden, men dom lyssnar fan inte på mig.
Hade varit så jävla gött om jag bara blev inlagd, fick några jävla dunderpiller, sen bli klar med den jävla polisanmälan och få skadestånd på 5000.. Hade det bara varit att jag hade varit sjuk, eller att jag bara hade haft en polisanmälan att reda ut så hade jag klarat det, men det har blivit för mycket nu. Och jag känner att jag bara åker längre och längre ner hela tiden. Snart kommer det komma någonting som knäcker mig på mitten. Men jag måste ta tu i det då, lev i nuet.

Jag har fått lite frågor på min e-mail angående polisanmälan. Om jag kunde berätta lite mer om hur jag kände och hur jag känner angående det.
Under tiden detta hände så var jag nog i chocktillstånd, jag kommer inte heller riktigt ihåg hur jag reagerade då. Allt jag känner när jag tänker tillbaka är att jag vill gråta. Så jag var nog rädd, det tror jag dom flesta hade varit. Efter åt kommer jag ihåg att min reaktion var att jag skrattade. Jag skrattar alltid i såna här lägen. Sen började jag gråta och skaka. Det står polisanmälan att tjejen har inga fysiska skador men var skärrad av det som hänt. Jag sa ingenting om det, alltså har dom själva sett det. Jag mår nog sämre nog efteråt. För nu har det gått så långt tid så man har börjat tänka för mycket. Vad kunde ha hänt om jag inte kom loss? Vad kommer hände när domen är lagd när jag kommer tillbaka till skolan? Om det döms till försök till våldtäkt, hur ska jaga vara mot dessa killarna vi går ju för fan i samma klass.. Just nu känner jag för att fly, eller att dom flyr. Att jag aldrig mer behöver höra deras namn, att jag aldrig mer behöver se dom. Att jag bara glömmer allt, bara går vidare.

Så jävla skönt och skriva av sig, skriver så snabbt så att jag får ont i fingrarna.. Haha, men ha det gött!