Onsdag förmiddag
Mycket har hänt. Förlåt för den dåliga uppdateringen, blogg.se har inte riktigt funkat som den ska.
Jag har precis varit på polisförhör. Det gick bra, efter förhöret brukar polisen, advokaten och dom från soc ha några frågor, men dom tycket jag hade formulerat det så pass bra så dom hade inga frågor. Dom berömde mig säkert 10 gånger för hur duktig jag var. Jag är själv så jävla stolt över mig. Mamma och kuratorn hade även under förhöret suttit ute i ett litet rum och kuratorn hade berättat för mamma hur jävla duktig jag är. "Det är inte hur du har det, utan vad du gör det till." Jag har ett helvete, men vafan gör det om 100 år? Jag kommer inte dö om jag ger mig fan på det. Jag vet att jag har gjort ganska många "negativa" inlägg därför jag har mått jävligt dåligt under tiden. Man måste också få känna sig glad och nöjd med sig själv. Man måste få känna sig jävligt stolt ibland, för alla har vi någonting att vara stolta över. Det är just det jag gör nu och jag låter mig själv. Hellre det än att jag gör mig själv till ett offer!
Sen har jag en liten dålig nyhet också. Vi har haft en katt under 2 månader. Han har varit helt underbar och mysig. Han har betytt allt för iallafall min mamma under denna tiden. Nu i morse blev han påkörd. Jag gick ut och lyfte av han från vägen. Jag tänker inte gå in på detalj hur det såg ut men det var ingen vacker syn. När jag såg han palla jag inte mer, jag satte mig ner mitt på gatan och grät... Bilarna tuttade men allt jag tänkte va att dom vet fan ingenting, låt dom tutta. Jag lyfte bort katten och gick in igen. Mamma grät och jag grät sen hoppas in i bilen, hämta kuratorn och iväg till polisförhöret.
Jag skriver nog mer ikväll ska sova lite nu, mitt huvud dödar mig, och sen iväg till sjukhuset.
Jag har precis varit på polisförhör. Det gick bra, efter förhöret brukar polisen, advokaten och dom från soc ha några frågor, men dom tycket jag hade formulerat det så pass bra så dom hade inga frågor. Dom berömde mig säkert 10 gånger för hur duktig jag var. Jag är själv så jävla stolt över mig. Mamma och kuratorn hade även under förhöret suttit ute i ett litet rum och kuratorn hade berättat för mamma hur jävla duktig jag är. "Det är inte hur du har det, utan vad du gör det till." Jag har ett helvete, men vafan gör det om 100 år? Jag kommer inte dö om jag ger mig fan på det. Jag vet att jag har gjort ganska många "negativa" inlägg därför jag har mått jävligt dåligt under tiden. Man måste också få känna sig glad och nöjd med sig själv. Man måste få känna sig jävligt stolt ibland, för alla har vi någonting att vara stolta över. Det är just det jag gör nu och jag låter mig själv. Hellre det än att jag gör mig själv till ett offer!
Sen har jag en liten dålig nyhet också. Vi har haft en katt under 2 månader. Han har varit helt underbar och mysig. Han har betytt allt för iallafall min mamma under denna tiden. Nu i morse blev han påkörd. Jag gick ut och lyfte av han från vägen. Jag tänker inte gå in på detalj hur det såg ut men det var ingen vacker syn. När jag såg han palla jag inte mer, jag satte mig ner mitt på gatan och grät... Bilarna tuttade men allt jag tänkte va att dom vet fan ingenting, låt dom tutta. Jag lyfte bort katten och gick in igen. Mamma grät och jag grät sen hoppas in i bilen, hämta kuratorn och iväg till polisförhöret.
Jag skriver nog mer ikväll ska sova lite nu, mitt huvud dödar mig, och sen iväg till sjukhuset.
Kommentarer
Trackback